Vi bekymrer oss for det meste i vår trygge verden. Blir det pent vær i morgen? Blir det nok mat til alle gjestene...blir de fornøyd? Er jeg flink nok, pen nok, ivrig nok? Er jeg en god mor? En god ektefelle? En god venninne? Sa jeg noe galt?
Og litt mer alvorligere bekymringer... Kommer barna inn på riktig skole? Vil de trives med sine valg? Vil de finne noen spesielle, få barn? Og noe jeg har virkelig bekymret meg for, ikke glem at mine bare er 15, 13 og 6, vil de bli værende hos barnemødrene? Jeg blir jo Farmor...så ja jeg er bekymret for det.
Så kommer nyhetene rett inn i stua. Nok et jordskjelv. Mine bekymringer blir med ett så ubetydelige, overflatiske og selvopptatte. Likevel, nå da vi alle tenker og gråter for Haiti og vi hører om dødstall og gjenoppbygging i media og facebookgrupper, har vi glemt Gasa? Jeg tror ikke barna i Gasa har mødre som maser om sykkelhjelm. Har vi glemt gatebarn i Brasil? Har vi glemt de tørkerammede i Afrika. Eller alle mennesker på flukt fra sine land fordi de tilfeldigvis er født i feil hytte? Verden lider, og de fortsetter å lide etter kameraene er slått av, og nyhetens interesse har dabbet av. Det er mange hjelpeorganisasjoner som prøver å gjøre noe for de trengende. Leger uten grenser og Unicef er mine favoritter, men det finnes mange flere og man må bare velge.
Om du trykker på Unicef-logoen, kommer du til hjemmesida deres. Unicefs konto er: 1602 58 88654
4 kommentarer:
Bra Hagemor! Klem!
Så sant det du skriver, vi har så lätt för att tro att det bara är där det sker, där där kamerans sökeljus är just nu, men det finns lidelse och orättvisa på många håll i världen. Hoppas att vi en dag inser att hjälpen behövs, och det varje dag! Själv går det i Amnesty och Röda kors, skulle egentligen vilja hjälpa allesamman men jag blev nödt att välga.,.
Fine og viktige tanker!
Livet manar till eftertanke ibland.
Legg inn en kommentar